Förutsåg Fulton Sheen vår tid?
28 januari, 2019
“Enda vägen ut ur detta är den andliga... Tiden är närmare än du tror”
Kunde Biskop Fulton Sheen förutse vår tid?
I ett tal för 72 år sedan, framstår Biskop Fulton Sheen som en gamla tiders visionär och profet.
“Vi står inför Kristendomens slut.” sade Ärkebiskop Fulton Sheen I ett tal 1947. Han klargjorde att han inte avsåg Kristenheten eller Kyrkan, han sade, “Kristendomen är det ekonomiska, politiska, sociala livet inspirerat av Kristna principer. Detta håller på att ta slut— vi har sett det dö. Se bara på symtomen: familjens upplösning, skilsmässa, abort, omoral, allmän oärlighet.”
Profetisk då och redan en visionär som förvarnade den 26 januari, 1947 i en radioutsändning.
“Hur kan det komma sig att så få inser allvaret i den nuvarande krisen?” frågade han för 72 år sedan. Sedan gav han svaret: “Delvis för att människor inte vill tro att deras egen tid är ond, delvis för att det innebär för mycket självförebråelse, och för att de inte har några värden utom sig själva för att värdera samtiden… Endast de som lever med en tro vet verkligen vad som händer i världen. De stora massorna utan tro är omedvetna om de nedbrytande processer som pågår.
Det ser verkligen ut som en ögonblicksbild av de redan kända misstänkta — som kan ses i dagens rubriker och historier. För att ytterligare framhäva sin ståndpunkt, understryker Sheen att även om solen lyste, slutade Balthasars kungadöme i ett mörker; folk såg hur Noah förberedde sig för floden, 120 år före dess ankomst, men människorna ville inte tro. Mitt i den synbara välmågan, i världen, frambäres änglarnas påbud men massorna fortsätter ändå med sina smutsiga handlingar. Som vår Herre sade: Under tiden för floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag Noah gick in i arken och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. Så blir det också vid Människosonens ankomst.” (Matthew 24:38-39)
Sheen undrade om vi överhuvud var medvetna om tidens tecken eftersom “i den moderna världen går grundläggande läror i upplösning inför våra ögon.” De ersättes med en förmodan att människan (1) “inte har någon annan funktion i livet än att producera och skapa rikedomar (2) är god av naturen och “bara har behov av Gud för att ge henne rättigheter, eller en Frälsare för att förlösa honom från skuld, framsteg sker automatiskt med hjälp av vetenskap, utbildning och framsteg, som en dag skall göra människan till ett slags gud,” och (3) tanken att förnuftet inte finns för att upptäcka “livets mening och mål, nämligen att frälsa själen, utan endast tjänar till att framställa nya tekniska framsteg för att på jorden skapa en människans hemvist som ersätter Guds.”
Kräver inte tekniken, som gör framsteg i en rasande fart, lydnad av alltför många människor?
Sheen påpekade att tidens tecken visade att vi “definitivt är vid slutet av en icke religiös civilisation, som såg religionen som ett tillägg till livet, ett fromt tillägg, en moralstiftare för individen, men utan social betydelse, en ambulans som skulle ta hand om den sociala ordningens vrakspillror, intill vetenskapen nått den punkt där de inte mer uppstår; som bara kallar på Gud som en försvarare av egna ideal, och annars vara en tyst följeslagare… som inte har något att säga om hur sakerna skall skötas.
Sedan sade Biskopen något som kan verka förvånande när vi ser på det med dagens ögon: “Den nya epok vi går in i kan kallas mänsklighetens religiösa fas.”
Men han tillade snabbt att det inte betyder att människan kommer att “vända sig mot Gud.” Fastmer, att de kommer att vända sig bort från ligiltigheten mot “någon högre makt.” Kampen kommer att vara om “människors själar… Framtidens konflikt kommer att stå mellan den högre makt som är verklig Gud- verklig människa och den makt som är människan som Gud; Gud som blev till människa och människan som gör sig själv till Gud; bröder i Kristus och kamrater i antikrist.”
Sheen fortsätter med att beskriva antikrist , som vi lämnar därhän till en annan tidspunkt, utom bara för att nämna “hans religion kommer att vara ett broderskap utan Guds faderskap, han kommer att bedra även de utvalda.” Den helige Biskopen talar också om kommunismen, som har sin betydelse för det som pågår vid tiden och än idag som vi kan se. Vi minns vad Jungfrun i Fatima sade om Ryssland och hur felaktigheter sprids (Kommunism) och vad som sker om världen inte efterkom Vår Jungfrus anvisningar.
Nu till vår tid.
Den framsynte Sheen påminde om att, “Gud kommer inte att tillåta allt blir för evigt. Omvälvningar, upplösning, kaos, påminner oss om våra felaktiga tankar, våra oheliga drömmar Den moraliska sanningen återupprättas genom den förödelse som följer när den har förkastats. Vår tids kaos är det starkaste negativa beviset för detta, som någonsin kunnat frambringas av Kristenheten… Den upplösning som följer av att överge Gud blir till meningsfullhetens triumf, en bekräftelse av målet…Motstånd är ett uttryck för Guds fördömande av det onda, en varseblivning av den gudomliga rätten... Katastrofen avslöjar det ondas svaghet; vi kan inte vända oss bort från Gud utan att straffa oss själva.
Sheen angav också ett annat skäl till att krisen måste komma — “för att förhindra en falsk bild av Kyrkan och världen.” Vår Herre ville att hans följeslagare skulle vara mer annorlunda än de var: Jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. (John 15:19)
Till och med vid den tiden 1947 såg Sheen “Halvdana kompromisser kännetecknar många Kristnas liv. Många läser samma romaner som moderna hedningar, uppfostrar sin barn på samma gudlösa sätt, lyssnar på samma kommentatorer som inte har några andra måttstockar än att bedöma dagen utifrån gårdagen, och morgondagen utifrån idag, accepterar hedniska handlingar som skilsmässa och omgifte att tränga in i familjen; det saknas inte, så kallade katolska fackföreningsledare som anbefaller kommunister till kongressen, eller katolska författare som antar ordförandeskap i kommunistiska frontorganisationer för att införa totalitära idéer i filmer. Vi påverkar världen mindre än den oss. Det finns inget som särskiljer.”
På ett talande sätt citerade han den helige Paulus brev till korinterna “vad har oskuld att göra med laglöshet? Vad har ljuset och mörkret gemensamt? Vilken är gemenskapen mellan Kristus och Belial?”
Sheen avspeglade perfekt rubrikerna 2018-19 när de handlar om människor som står upp för sin tro, för livet, för äktenskapet. “Det onda kommer att förkasta oss, förakta oss, hata oss, förfölja oss, och då skall vi stå upp för våra lojaliteter, bekräfta vår trohet och bekräfta på vilken sida vi står. Hur skall de svaga och starka träden skiljas åt om inte vinden blåser? Vår kvantitet kommer verkligen att minska, men vår kvalitet öka. Då skall sanningen i Mästarens ord visas: den som inte samlar med mig, han skingrar.” (Matthew 12:30)
Bortom horisonten
Redan 1947 insåg Fulton Sheen att “Dagen för drakens ankomst är här, då det inte mer kommer att finnas tid för köpslagan, om de hade blivit märkta med drakens sigill, draken som skulle sluka barnet från Mödrarnas Moder, tillhör de honom.”
Den gode biskopen anmärkte — vi måste komma ihåg att detta var 1947 — “Med familjens upplösning, när vartannat äktenskap slutar med skilsmässa i 35 av de största städerna i Amerikas Förenta Stater, när av sex äktenskap fem slutar med skilsmässa i Los Angeles— kan det inte förnekas att någonting har gått itu… Vem som helst som haft något att göra med Gud hatas idag, vare sig hans kallelse har varit att förkunna om Hans Gudomlige Son, Jesus Kristus, som Juden gjorde, eller att följa honom som kristen.”
Vad skulle Sheen sagt oss idag när situationen blivit långt värre än vad han redan förutsåg, när han tillade:
"Allt som oftast i historien får djävulen den långa änden av repet, men vi får aldrig glömma det som Vår Herre sade till Judas och hans följeslagare: Din stund har kommit. Gud har sin tid, men djävulen har sitt tillfälle när fåraherden slagits ned och fåren skingrats.”
Men Sheen fruktar inte för Kyrkan, men för världen, när han talar om “ankomsten av antikrist i kamp mot Kristus.”
“Vi fruktar inte att Gud skall avsättas från sin tron, men att barbariet skall härska; det är inte Sakramentets Förvandling som försvinner, utan hemmet; inte att sakramentets kraft mattas, men moral lagarna. Kyrkan kan inte ha några andra ord till den gråtande kvinnan än dem Kristus sade på vägen till Golgata: Gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn.” (Lukas 23:28)
Genom seklerna har Kyrkan haft sina Långfredagar, påminner han oss, men det kommer alltid en Påskdag “därför lovade Jesus att, alla helvetets portar inte skall segra. Och se jag är med er alla dagar intill tidens ände’ (Matthew 28:20)
Även om tillståndet är dystert “finns det starka argument för behovet av Kristenhet, för människorna upptäcker nu att deras sorger och bekymmer, deras krig och omvälvningar står i direkt omvänd proportion till deras försummelse av Kristenheten. Det onda är självförstörande; endast det goda är självbevarande.”
Profetiska Råd
Som fordom profeterna, stod Sheen fast i hoppet, och gav råd lika sanna idag som 1947.
För det första måste vi inse, “att i ögonblick av kris finns inget utrymme för missmod, vi måste se till möjligheterna. Ju starkare föraning om undergången vi har, desto större möjlighet har vi att undgå den. När vi en gång inser att vi står inför Guds vrede, kan vi vara förvissade om att få mottaga Guds barmhärtighet. Det var på grund av hungersnöd som den förlorade sonen sade: ‘Jag skall resa mig, och gå till min Fader.’ Guds tillrättavisningar inger oss hopp. Tjuven på den högra sidan kom till Gud genom korsfästelsen. Den Kristne finner alltid grund för optimism i den mest nattsvarta pessimism, för hans Påsk är endast tre dagar efter Långfredagen.”
Sheen inbjöd oss också till denna uppmuntran: “En av himlens överraskningar kommer att vara att se så många helgon som skapats mitt i ett kaos, och krig och omvälvningar. Han pekar på den stora folkmassan som står inför Guds tron och han igenkänner dem som “Det är dem som överlevt det stora lidandet; de har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod.” (Uppenbarelseboken 7:14)
Där finns mer som kan sporra oss, göra oss ståndaktiga i hoppet. Sheen påminner oss starkt om att eftersom “Vår gudomlige Herre hade insett vilka katastrofer som skulle drabba en civilisation i upplösning…sade han inte ‘Frukta,’ utan när allt detta börjar så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig ” (Lukas 21:28)
Sheen sade till alla katoliker, Judar och protestanter “världen skänker era själar en fruktansvärd åkallan— åkallan till hjältemodiga dåd i andliggörelse. Katoliker bör återuppväcka sin tro, hänga upp krucifix i sina hem för att påminna sig om att också vi måste bära vårt kors, samla familjen varje kväll för att be Rosenkransen så att det genom våra samlade ansträngningar kan komma himmelska förböner ; gå till daglig Mässa så att kärlekens ande sprids på vårt arbete, i vårt sällskapsliv och våra åligganden. Mer heroiska själar kanske till och med kan börja med dagliga tideböner, särsklilt i församlingar som är medvetna om behovet av bön och bot liksom förböner, genomföra liknande andegärningar i kyrkorna.
Sheen uppmanade alla att be. “Ondskans krafter står enade; de goda krafterna är splittrade. Vi kan kanske inte mötas i samma kyrkbänk— om vi ändå gjorde det för Guds skull — men vi kan alltid mötas på knäna.”
Fler behov
Sheen tillade uppmaningar för vårt andliga och eviga väl. “De som har tron måste försöka förbli i Herrens Nåd och den som inte har någondera måste försöka förstå vad som menas, för i en kommande tid kommer det bara att finnas ett sätt att avhjälpa dina darriga knän, och det är att knäböja och be. Det viktigaste problemet i världen idag är vår själ, för det är vad kampen står om.”
Det finns bara en väg ut ur dessa kaotiska förhållanden, avslöjade den bekymrade biskopen. “Enda vägen ut ur krisen är andlig, problemet är inte hur vi sköter vår bokföring, utan hur vi sköter våra själar. Tidpunkten är närmare än du tror.”
Han rådde oss att vända oss i bön till Ärkeängeln Michael. Vi gjorde det en gång med bönen till Ärkeängeln Michael vid varje mässa fram till 1960-talet. Idag, har några stift återinfört denna vana. Tänk om alla gjorde det.
Vi bör särskilt vända oss till Jungfru Maria, rådde oss Sheen, och bad sedan, “Såsom Du gjorde när ordet blev till kött i ditt sköte, forma honom i våra hjärtan. Må du, som eldtungor i vår mitt, fylla våra kalla hjärtan och även om det är natt, kom, O vår jungfru i himmel blå, visa åter för oss världens ljus mitt i dagens hjärta.”
Och det kommer hon att göra. Vid Fatima sade hon, Till slut skall mitt obefläckade hjärta triumfera.