”Framkallade” dödsfall ökar i Nederländerna, oroar läkare och etiker

Credit: sfam_photo/Shutterstock.

Credit: sfam_photo/Shutterstock.

 

Legaliserad eutanasi (dödshjälp) och assisterat självmord har sin längsta historia i Nederländerna: För 17 år sedan blev de två bruken lagliga, under vad som förväntades gälla under mycket begränsade omständigheter. De skulle bara vara tillgängliga för de som går igenom ”outhärdligt” lidande utan ”några möjliga alternativ” för lindring.

Med tiden har definitionerna luckrats upp och en bekvämlighet med metoderna har gjort dem allt mer tillgängliga för patienter som befinner sig långt från dödliga eller extremt smärtsamma tillstånd.


The Guardian rapporterade nyligen att ”mycket mer än en fjärdedel” av dödsfallen i Nederländerna under 2017 var ”framkallade”. Detta inkluderar 6585 personer som dog genom eutanasi, 1900 som tog livet av sig själva och 32 000 ”som dog under palliativ sedering.”


I en längre skrift publicerad av The Guardian, undersöker Christopher de Bellaigue brukens ökade popularitet, och den ökade tillgängligheten av eutanasi och assisterat självmord också för unga och mentalt (dock inte fysiskt) sjuka.

Han noterar också att den ökade efterfrågan gjort att några läkare och etiker ryggar tillbaka, och ställer frågan om Nederländerna har gått för långt med att människor får välja själv när de skall dö.


”Processen med att legalisera eutanasi började med en vilja att hantera de mest hjärtskärande fallen – verkligen fruktansvärda former av död”, säger Theo Boer, etiklärare vid The Theological University of Kampen, till The Guardian.

”Men det har skett avgörande förändringar i hur lagen tolkas. Vi har satt något i rullning som vi nu ser ha fått större konsekvenser än vi någonsin kunnat föreställa oss.”


De som motsätter sig assisterat självmord och eutanasi gör det ofta på grund av risken för tvång, eller omöjligheten i att förutse om någons hälsa eller mentala tillstånd kan komma att förbättras genom ytterligare vård.

Många grupper av handikappade driver aktiva kampanjer emot det, och säger att det är diskriminerande mot handikappade och gör försäkringsbolag mer benägna att betala för deras död än för deras fortsatta liv.


Etikern Berna van Baarsen har liknande betänkligheter. Ibland skriver patienter avancerade direktiv, och begär assisterat självmord om de försämras till en viss punkt, medan de fortfarande är fullt fysiskt och psykiskt kapabla.

Men dessa patienter kan anpassa sig till sina nya omständigheter och ändra sig, men kan då inte kommunicera, vilket gör det nästintill omöjligt att veta om de håller fast vid sin första ståndpunkt.


Van Baarsen ändrade sin hållning ifråga om ett fall av eutanasi som granskats i efterhand, och delade sina samvetskval över de här sortens fall, som är vanliga.


”Det är i grunden omöjligt att befästa att patienten lider outhärdligt eftersom han inte längre kan förklara det”, sa hon till nederländska dagstidningen Trouw.


Hon beklagade också nyligen att ”lagliga argument” ofta väger allt tyngre i kommittéerna som beviljar människors önskade eutanasi, ”medan de moraliska frågorna om huruvida det i speciella fall är gott att döda, hotas bli översnöade,” rapporterar The Guardian.


”Det bakomliggande problemet med dessa förordningsdirektiv är att de implicerar underordnandet av en irrationell mänsklig varelse i förhållande till hennes tidigare rationella jag, vilket väsentligen delar upp en enda person i två motsatta.

Många läkare som har sett hur patienter har anpassat sig till omständigheter de en gång trodde de skulle finna outhärdliga, betvivlar att någon på ett korrekt sätt kan förutse vad de kommer att vilja efter att deras tillstånd försämrats,” skrev de Bellaigue.


De Bellaigue beskrev också ett annat störande fall, i vilket en läkare gick på semester när en ha hennes patienter hade begärt eutanasi. Läkaren hade gett avslag på begäran för tillfället. När hon kom tillbaka hade en annan läkare givit dödshjälp åt hennes patient.


”…skuld var en faktor; om hon inte hade åkt bort, skulle då hennes patient fortfarande leva? Nu började hon planera för att lämna praktiken, men hade inte berättat det av rädsla för att oroa hennes andra patienter. ”Hur kan jag stanna kvar här?” sa hon. ”Jag är en läkare och ändå kan jag inte garantera mina mest sårbara patienters säkerhet,” skrev de Bellaigue.


För närvarande utreds en doktor i det första fallet av misskötsel i fråga om eutanasi i Nederländerna. Fallet var av samma slag som det van Baarsen oroade sig för – kvinnan i fallet hade i förväg skrivit ett direktiv för framtiden, i vilket hon begärde eutanasi om hon fortfarande var mentalt fungerande vid tiden det skulle ske.


Efter att ha blivit dement och instängd på ett vårdhem smögs ett lugnande medel in av läkaren i fråga, och sedan fick hon en dödlig injektion. När kvinnan slogs med läkaren höll hennes familj i henne.


Åklagare säger att de undersöker om doktorn har förmedlat eutanasi till en kvinna som hade givit uttryck för olika önskemål om eutanasi vid olika tillfällen, och för att ge henne dödshjälp utan att se till att vara säker på att det verkligen var hennes önskan när det var dag. Två andra undersökningar om misskötsel av eutanasi har lagts ner.


De Bellaigue skrev att dessa fall kan vara anledningen till att eutanasi och assisterat självmord har minskat med 9 procent under de första 9 månaderna av 2018.


Boer berättade för The Guardian att när hon pratar med jurister från andra länder angående legaliserad eutanasi och assisterat självmord, så tar han Nederländerna som ett varnande exempel.


”Titta noga på Nederländerna eftersom det är här ert land kan komma att vara om 20 år,” sa han.
Eutanasi och assisterat självmord är bara lagligt i en handfull stater i USA, även om det nyligen har pushats för en legalisering av praktiserandet på flera platser, delvis med anledning av det högprofilerade fallet med Brittany Maynard, en 29-åring med dödlig kanske som avslutade sitt liv genom assisterat självmord 2014. Compassion and Choices, som arbetar för legaliserad eutanasi och assisterat självmord, hjälpte till att göra hennes död vida känd.


Katolsk sociallära ser assisterat självmord och eutanasi som ”moraliskt oacceptabel”.

Katolska Kyrkans Katekes säger att ”Även om döden anses vara omedelbart förestående, så har man inte rätt att avbryta den vård man är skyldig den sjuka personen. Bruket av smärtstillande medel för att lindra den döendes lidanden även om man därmed riskerar att förkorta patientens liv kan stå i överensstämmelse med den mänskliga värdigheten om döden inte är något som planeras, vare sig som mål eller som medel, utan bara något som man förutser och uthärdar som något oundvikligt. Den lindrande (palliativa) vården är en alldeles särskild form för osjälvisk kärlek. Därför skall den uppmuntras.” (CCC 2279 övers anm)


Och tillägger: ”Var och en bär ansvar för sitt liv inför Gud som har givit honom det. Han är den som är dess suveräne Herre. Vi skall ta emot det med tacksamhet och bevara det till hans ära och våra själars frälsning. Vi är förvaltare och inte ägare till det liv som Gud har anförtrott åt oss. Vi disponerar inte över det” (CCC 2280 övers anm)


I juni 2016 fördömde Påve Franciskus assisterat självmord som del av en ”slit och släng kultur” som erbjuder ett ”falskt medlidande” och behandlar en mänsklig person som ett problem. När han talade till medicinska professionella från Spanien och Latinamerika i Vatikanen, kritiserade Påven ”de som gömmer sig bakom en påstådd medkänsla för att rättfärdiga och ge samtycke till en patiens död.”


”Sant medlidande marginaliserar ingen, inte heller förödmjukar eller exkluderar det – ännu mindre ser det en persons försvinnande som en god sak.”