Jesuitisk islamforskare gör en bedömning av påvens resa till Förenade Arabemiraten

Father Henri Boulad (Credit: Thaler Tamas via Wikipedia; CC By SA 4.0)

Father Henri Boulad (Credit: Thaler Tamas via Wikipedia; CC By SA 4.0)

 

Fader Henri Boulad, som föddes i Egypten, säger att det historiska besöket erbjuder ett "gyllene tillfälle" att ta itu med några "kniviga problem," men uppmanar påve Franciskus att anta en mer realistisk inställning till islam.

Edward Pentin

Påve Franciskus anländer till Abu Dhabi på söndag, och blir därmed den första påven i historien som sätter sin fot på den arabiska halvön. Den viktigaste händelsen under besöket 3-5 februari är ett "mänskligt broderskapsmöte" mellan interreligiösa ledare som syftar till att främja broderskap och fredlig dialog.

Enligt den Melkitiske Jesuitfadern Henri Boulad kan besöket markera ett "steg framåt i kristen-muslimska relationer," förutsatt att den Helige Fadern tar upp "klart känsliga problem" som påverkar regionen.

Fader Boulad är en expert på islam och har skrivit närmare 30 böcker som finns tillgängliga på 15 olika språk. Han sa till Edvard Pentin, National Catholic Registers romkorrespondent, via email 19 januari att han förväntar sig att påven kommer uppmana de arabiska staterna att ta på sig ansvaret att ta emot muslimska emigranter från länder som Irak och Syrien, men han bad också den heliga fadern att förändra sin syn på Islam, och kallade påvens attityd ”alltför naiv och änglalik.”

I en intervju med NCR 2017 sa fader Boulad att islamiska terrorister tillämpade vad deras religion lärde dem, men att kyrkan hade misslyckats med att adressera detta då hon hade fallit offer för vänsterideologier som underminerar västerlandet.

Fader Boulad som är född i Egypten säger att om dialogen ska vara fruktbar, ”behöver vi en gemensam grund av värden och principer som vi alla kan komma överens om,” och att givet Förenade Arabemiratens öppenhet, så ”kan – och bör – landet spela en nyckelroll i att finna en sådan grund som kan bygga en stabil fred.”

Fader Boulad, vad är din uppfattning om besöket, det första av en påve till den arabiska halvön? Är det ett steg framåt eller kan det främja synkretism?

Det första besöket av en påve till den arabiska halvön kan vara ett steg framåt i relationen mellan kristna och muslimer, förutsatt att påve Franciskus tar upp klart känsliga frågor som:

  • Att apostasi anses av Islam som ett brott som ska bestraffas med döden; vidare att Förenade Arabemiraten inte erkänner och auktoriserar någon religions lära förutom Islam.

  • Statusen för andraklassmedborgare och underkastelse (dhimmi) för icke-muslimer visar på frågan om religionsfrihet

  • Kvinnors ställning och frågan om medborgares jämlikhet borde tas upp

  • Om Förenade Arabemiraten tar avstånd från islamistisk terrorism, förväntar vi oss att de starkt fördömer muslimska brödraskapet, Daesh [ISIS] och andra extremistiska grupper.

  • Givet den oerhörda rikedomen som finns i Förenade Arabemiraten, förväntar vi oss att de tar speciellt hand om muslimska migranter som har kommit till Europa. Deras stöd borde vara i samverkan med andra oljemonarkier i gulfen, inkluderande Saudiarabien. Därför förväntar vi oss att påven kommer uppmana dessa arabisk-muslimska länder att ta på allvar sitt ansvar gentemot sina muslimska bröder som vill emigrera. Genom att välkomna dem skulle de bespara dem den kulturella chocken när de ska integreras i Europa. Det är upprörande att dessa gulfländer vägrar att öppna sina dörrar för syrianer och irakier som välkomnas av mycket mindre rika länder som Libanon, Jordan, Turkiet och Egypten.

Tror du att sådana besök till länder med muslimsk majoritet kan skada mer än hjälpa kyrkan och tron?

Sådana besök kan skada. Eller rättare sagt, de erbjuder en gyllene möjlighet för att på ett öppet sätt ta itu med några av de snåriga problem som nämns ovan, som kräver konkreta svar. Detta besök kan uppmuntra Förenade Arabemiraten att öppna upp sig för en mer liberal form av Islam. Påven kan betona att Emiraten redan är på rätt väg, genom deras öppenhet gentemot kristna, modernitet och mänskliga rättigheter. Jag vill understryka flera initiativ som landet nyss har tagit, som visar på ett bra sätt mot en ny era i de kristet-muslimska relationerna.

·  Quatar finansierar konstruktionen av en maronitisk kyrka i Keserwan (januari 2019);

·  En katedral kommer byggas i Bahrain;

·  I Abu Dhabi kommer snart Sankt Elias Katedralen invigas; [och]

·  Den ende kuwaitiske prästen, Fader [Emmanuel] Gharib får lov att fira mässan, förmedla bibelns budskap, iförd traditionell beduinsk klädsel.

Men vi får inte glömma vad The Observatory of Religious Freedom säger om Bahrain [till exempel att ickemuslimsk missionsaktivitet bland muslimer inte är tillåten; att landets shia-majoritet fortsätter att förtryckas] och om  Förenade Arabemiraten [till exempel, muslimska medborgare har inte rätt att överge sin religion. Apostasi inom islam bestraffas med döden.]

Tror du att Franciskus sätt att interagera med islam har förbättrats?

Tyvärr inte, jag upplever att påve Fransiskus knappt har förändrat sin syn på islam på något sätt. Hans utsträckta-handen-policy är fortfarande densamma: det vill säga, alldeles för naiv och änglalik. Massiv immigration till Europa, främst från länder med muslisk majoritet, något som han stöder, visar att han inte inser de allvarliga samhällsproblem som kommer att uppstå: brist på integration/assimilation av muslimer i deras värdländer, oförenligheten mellan islam, mänskliga rättigheter, sekularism, frihet och jämlikhet – för att inte nämna motsägelserna i påvens uttalanden.

Å ena sidan, ber han mottagarländerna att respektera immigranternas kultur, deras islamska världsåskådning och traditioner. Och på andra sidan, ber han muslimer att integrera och respektera mottagarlandets lagar. Det är rätt svårt att förena dessa två motsatta åsikter, eftersom muslimer anser att sharia [lagen] står över de sekulära europeiska ländernas lagar.

Det är välkänt att muslimer aldrig har integrerats i de länder som de invaderat. Istället har de tvingat de erövrade länder att ge upp – ofta för alltid – sina etniska och kulturella identiteter, deras religioner, språk och traditioner. Detta är ett allvarligt problem  som uppstår mer och mer med politisk islam i Europa. Påven verkar ignorera de muslimska erövringarnas historia och de samhällsproblem som politisk islam innebär. Detta utsätter europeiska identiteter för fara – deras traditioner och judeo-kristna rötter.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att påvens besök i Förenade Arabemiraten hjälper islam att komma ur sin pågående konfrontation med den moderna världen. Den enda förnuftiga vägen är dialog. För en sådan dialog ska kunna vara fruktbar måst vi ha en gemensam bas av värden och principer som vi alla kan komma överens om. Givet Förenade Arabemiratens öppenhet, kan – och bör – de finna en sådan grund för att bygga en varaktig fred.